onsdag 31 oktober 2012

España también

Planen om att resa söderut har blivit förskjuten till i afton på grund av de stormar som härjat runt om i världen. Sandy, Sandyeurope, Sandyespaña eller vad man nu kallar dem. Vi skulle åkt redan i måndags men efter nine a clock news på kanal Tele cinco så kände vi att det kan vara smart att vänta lite. Bilderna från ett 6•c gradigt Sevilla var inte särskilt inbjudande. Trasiga umbrellas everywhere! Och en gatuvattennivå som inte ens mina Hunters hade klarat av.
Nu verkar allt ha blåst över och temperaturen har stigit över 20•c igen så vamos a la playa!
Visst är hösten vacker allt, speciellt i Madrid men nu vill jag ha lite sommar och sol if possible.

måndag 29 oktober 2012

Hur tänkte jag nu Spanien?

Åka till Spanien och tro att allt bara ska vara underbart. Att jag inte tänkte på the great goodbye. Nu har jag sex dagar kvar men känner ändå separationsångest.
Spanskan, señoritan, klimatet, hästarna, gatorna, kulturen.
Kärlek. Sol!

fredag 26 oktober 2012

First Position

Intryck so far..
Den 5 timmarna jag väntade på mitt plan i Helsinki slog jag lätt ihjäl genom att mysa ner mig i ett par av Lapin Kulta Loungens två fåtöljer. Jag och min iPhone. Eller jag och två dokumentärfilmer. Den första: Dear Zachary - A letter to him about his father. Fruktansvärd och hemskt men en fin film. Storyn går liksom inte att berätta på något annat vis än den brutala sanningen. Se den!

Den andra: First Position. En skildring av hela världens balettelit och deras största ögonblick med allt allt allt vad det innebär att ens försöka kvala sig dit. Man fick ta del av passionen och prestationen dessa underbarn lever med. Och det var magiskt! Jag grät under flera scener. Så vackert, så smärtsamt, så otroligt känsligt.
Se den för Guds skull!

Jag befinner mig just nu i södra Frankrike. Har precis flugit över Bordeaux. Skulle mellanlandat här istället kan jag känna lite nu när solnedgången skådespelar utanför mitt flygplansfönster. Men nu är det inte långt kvar. Vi får se om jag blir upphämtad av en vacker señorita när jag kliver av planet i Madrid...

10 dagar i Spanien

Klockan är 05:40 och jag sitter på en flygbuss som försiktigt manar sig fram på isfalterade vägar. I lurarna känns det nästan som en nostalgitripp trots att materialet är helt nytt från The Killers. Älskade band som varit soundtrack till många epoker av mitt liv.

Nu först Bromma flygplats, sedan ska jag flyga till Madrid. Där har jag tio dagar på mig att checka av 3 saker jag alltid drömt om..
En av dessa, att barbacka galoppera på en stark Andalusisk häst på stranden i Andalusien.
Följ med på Instagram @annikaholtz
Och/eller Twitter @annikaholtz

Bilden är tagen framför Chariot, Madrid 2011

måndag 15 oktober 2012

Mini tittar


lite närmare på fåglarna idag



Pyrenéerhunden är känd för sin tålmodiga mentalitet.

tisdag 9 oktober 2012

Firar med blodpuddingtårta


Mitt i hunddebatten som bara osar otrevligheter från alla håll och kanter vill jag visa hur extremt trevligt det kan vara också.



Det är inte varje dag man får fira en Dog de Bordeaux som fyller hela 9 år. Och denna soliga höstdag bjöd inte bara på färgglada höstlöv utan även en vacker Carin da Silva som spritsat leverpastej över en fin blodpuddingtårta. De ni!

Min sanna hundguru Micke som varit med mig och Mini i sju år,
skådar sin bjässe till hund som sitter så fint och väntar på att Carin ska servera.

Vi kan väl ta av oss hatten för väluppfostrade hundar, ansvarsfulla hundägare och eldsjälar som Carin da Silva som öppnat ett fantastiskt Coffee & Friends
där hundar är lika välkomna som människor?

söndag 7 oktober 2012

You´re suppose to make us feel safe!

Jag blöder inombords när jag ser filmen som visats om och om igen på nyheterna där vi får se polisen skjuta ihjäl två stressade hundar med över 20 skottDet är nu andra gången poliser filmas när de har ihjäl hundar på öppen gata. Förra gången nere i Malmö.

Nu ska vi inte ens spekulera i hur många gånger detta sker/har skett när det inte filmas. En hund som avrättas i tjänsten rapporteras sällan till media. Det är inte för intet man kallar det ett "hundliv". Ibland värt ingenting.

Nu har hussen till de två mördade hundarna av rasen Cane corso   (Cane corson är en relativt typisk moloss med ett lugnt temperament. Dock alltid alert och medveten om sin omgivning. Då rasen främst avlats fram som vakthund är den i allmänhet reserverad mot främlingar, men skall inte visa någon aggressivitet om den inte ställs inför ett reellt hot. Källa: Wikipedia )  gått ut med sin egna story om vad som hände den där måndagen och av filmen att döma så känns den mer trovärdig än polisens egna.

Jag lider med hundägaren och jag gråter efter att ha sett lidandet hos hundarna innan de tillslut dog. Fy fan! Men mest av allt skyr jag poliserna som var inblandade! Det skulle lika gärna kunna varit jag och Mini. Vem som helst kan ringa och larma polisen, och lämna en version av en händelse, men det är ingenting som säger att den är sann.

Det är bra är att debatten "hund" kommer på tapeten. När ska polisen inse att de måste utbilda i ämnet? Det bor ju en hund i var och vartannat hem idag och det lär uppstå situationer med hundar hela tiden. Stora som små.

Hundcoachen Fredrik Steen erbjuder sig nu att gratis utbilda polisen och jag hoppas innerligt på att de nappar. Läs hans öppna brev till Rikspolisstyrelsen.

Läs också detta inlägg från "Hundkillen". Så här får det bara inte gå till.

Och skriv under den HÄR. Jag hoppas innerligt att poliserna som var med blir avstängda. Vem vill att de ska komma när man ringer i nästa nödsituation?!


Annika Holtz